Det gick så fort så man kan inte riktigt förstå dem men vi har vårkänslor i vårt kalla land. Vi gick från -18 till +8°C på en vecka så vi hann verkligen inte med. Snön smälte i rasande takt och de flesta av oss plockar undan skridskor och skidor för att ge plats åt cykel och båt.
Vet ni vad vi älskar att prata om? Vädret! Vädret är nog på topplistan vad gäller small talks i Sverige. Det är vi och våra vänner i England som har övat länge på att prata om vädret. Det kan man ju fundera på varför det är så och när det gäller oss i Sverige så är min statistiskt inte validerade analys att vi bor i landet lagom. Med det menar jag att det är ett lagom farligt ämne att prata om vädret. Vi kan inte påverka det bara förfära oss över det dåliga vädret och glädja oss över solen. Är helt övertygad om att jag har frågat varenda kär kund vad de har för väder och alla svarar snällt. Det är lite jobbigt när man kommer ner till Spanien att fråga vad de har för väder under sommarhalvåret. Det känns inte som en lika vanlig fråga. Tysken svarar dock alltid artigt.
Landet lagom, tror egentligen inte att gemene man gillar definitionen landet lagom. Vill man inte stå ut lite? vara något speciellt och inte vara en femma från skala 1-10? Vad är lagom då? För oss svenskar är det säkert ett av de vanligaste orden om vi vill beskriva något som om vi har fått tillräckligt med mat, hur kallt eller varmt eller något är dvs det är perfekt, precis som det skall vara, lagom. Mina underbara kollegor är ju alltid missnöjda över temperaturen på kontoret den ene tycker det är för kallt och den andre för varmt. Så det är aldrig lagom. Är övertygad om att lagom är ett av de ord barn lär sig först efter mamma, pappa, hund, katt, godis, just därför att ordet är så användbart.
Det är säkert allmänt känt om man känner några svenskar att vi inte är sådär superglada i small talks (om vi inte vill sälja något vill säga). På bussen föredrar vi att sitta själva och när någon tilltalar oss så vrider vi oss lite obekvämt tittar åt andra hållet för att se om det verkligen är mig de tilltalar och jag måste svara. Är det såhär generellt? Inte vet jag men helt klart upplever jag att vi inte är på small talks topplistan om man jämför med länder i södra Europa. Vi har ju inte ens en arsenal med artiga och trevliga frågor som man har ex i Spanien. Vi gillar ju inte ens att parkera vår bil nära någon annans min mamma kan inte ens fickparkera. Med det menar jag att vi befolkningsdensiteten ser annorlunda ut i vårt avlånga land vilket gjort att vi klarat oss bra med byborna och har inte behövt prata med dem från stan.
Skulle nog säga att det är en av svenskens största rädslor behöva småprata med en främling under en tidsperiod på längre än 20 min. Vi frågar varandra hur vi mår men huga om någon svarar att det inte är så bra då måste vi använda våra obefintliga small talks skills för att inte verka alltför oartiga och avsluta konversationen. Kommer fortfarande ihåg en händelse för många år sedan då en manlig vän körde fast på en strand i Daytona beach och vi andra i sällskapet skrattade så vi grät, då kom det fram en amerikanska och undrade vad vi skrattade åt, hon ville ju vara med och skratta. Så skulle en supersvensk aldrig göra. Supersvensken skulle snegla lite från sidan absolut inte storstirra och aldrig gå fram och fråga. Det är landet lagom, hålla sig diskret i mitten, inte skryta, vara ödmjuk, vi tycker såklart vi är superbästa men det berättar vi inte. Zlatan är sååå osvensk men vi älskar honom ändå.
Ljuset har alltid haft en central roll i Sverige. Även under den allra mörkaste av vintrar när jag går längs med stadens gator, så ser jag ljus i varje fönster. Allt från tända stearinljus till lampor och juldekorationer som lyser upp de snöklädda byggnaderna. Det får mig att inse hur mycket folk faktiskt saknar solsken och långa sommarnätter. Längtan efter ljus i Sverige kulminerar kring en av årets kortaste dagar – den 13 december, även kallad Luciadagen.
På ett företag där tillväxt är i ständig fokus är det lätt att hamna i ett läge där man hela tiden jobbar för att hålla huvudet över vattenytan. Fokus är på maskiner och produktivitet och man glömmer bort saker som medarbetares trivsel, arbetsmiljö och ordning och reda. Det försöker vi ändra på! Vi tror nämligen att allt hänger ihop, ordning och reda, kvalité, medarbetarens trivsel går i rakt led till kundnöjdhet. Hur jobbar vi på Garantell då med detta? På många plan faktiskt, men denna gång tänkte jag berätta om vårt arbete med fastigheten och arbetsmiljön och den grupp som fått i uppdrag att jobba med detta. Här kommer några tips på hur vi gjort för att göra arbetsplatsen mer trivsam:
Nu har det gått ett halvår sen man stod där vi 12 slaget och lovade att nu ska jag träna mer och äta nyttigare men hur har det gått? Undersökningar visar att mindre än 50% klarar av att hålla sina löften mer än just ett par månader. Så känn dig inte misslyckad, det är aldrig för sent att starta en ny vana. Mitt tips är att inte lova, sätt upp mål istället. Då kan man ha delmål med trevliga belöningar och missar man ett delmål, ja då är det inte kört utan då har man en ny chans till nästa delmål, känns betydligt bättre än att bryta ett löfte.
Har du någon gång funderat på hur det är att jobba i ett självledande team? Låter det som en dröm eller är du mer skeptisk till det? På Garantell försöker vi arbeta i självledande team, och om jag är ärlig så är det en krokig väg. Kanske låter det lite trivialt men vi blir lite bättre varje dag. Jag skulle vilja dela med mig av våra erfarenheter. Jag tror på att sätta upp gemensamma mål, växa tillsammans och göda ett bra arbetsklimat är en stor hjälp på vägen.
Digitalisering är viktigt för Garantell, allt från att våra kunder ritar hyllplan, rasskydd, maskinskydd i vårt online verktyg Garantellator till att vi producerar det. Allt är automatiskt. Men digitalisering är bara ett verktyg. Våra självledande team är kärnan i vårt företag. Hur detta går ihop förklarar vår styrelseordförande Mikael Axelsson. Den här gången har han inte skrivit en blogg, men vi skapade en vlog. Se det här:
I dagens värld är det viktigt att vara på tårna och vara väl förberedd på vad dagen har att erbjuda. Det går så mycket enklare när man har medarbetare med olika erfarenheter och kunskaper i sin närhet. Ni har kanske läst de tidigare bloggtexterna ”Olika nationaliteter – vår gemensamma styrka” och ”Den gemensamma frukosten – näring för själen” som ett par av mina kollegor skrivit. De ger ett intryck av att vi är en påse med ”gott och blandat”, alltså väldigt många personer från olika länder och olika avdelningar. Det stämmer också. Garantell har alla funktioner och avdelningar under samma tak, från produktion till försäljning, från utveckling till lackering.
Allt började 2015 när jag lämnade mitt älskade Irak och kom till Sverige. Jag fick lämna ett liv, en familj, en karriär och en framtid. Allt. För att få börja på nytt. Mitt i sommaren 2018 fick jag komma in i det svenska arbetslivet. Det var Garantell som öppnade portarna för mig. Jag minns tydligt den dagen då jag cyklade genom den väldoftande och täta skogen för att nå Speditörvägen 8. En sak visste jag: Att den dagen var början av ett nytt avsnitt i mitt svenska liv. Jag var mer än redo och full av tacksamhet och nyfikenhet. Jag hade stora förväntningar och kände en stark drivkraft.
Tid är en av de få saker i livet vi alla får jämt fördelat, ingen kan klaga eller insistera på att kvoten inte är rättvis. De 24 timmar om dagen vi alla disponerar kan vi emellertid nyttja eller slösa på olika sätt och vis. Dock är det endast det vi får gjort som består genom tiden.
Det här året har många traditioner fått ge vika. På grund av coronavirusets framfart har antalet människor som får samlas på samma ställe begränsats, och festligheter ändrat skepnad. Det har påverkat möjligheten att hålla allt från bröllop till begravningar på vanligt sätt. Onlinesända begravningar har blivit vanligt i Sverige, medan högtider som midsommar, kräftskiva eller födelsedag har firats inom den närmaste familjen i stället för som brukligt med släkt och vänner. Nu står vi inför det som i stora delar av Europa är den största högtiden, julen. Även den blir för många annorlunda i år, då äldre släktingar inte kan delta i firandet på samma sätt som brukligt.
Att värna om personalen är en självklarhet för många företag i Sverige och detta görs på olika sätt. Inte bara genom att till exempel servera frukost utan även genom att erbjuda de anställda en summa pengar för att kunna teckna avtal med ett gym eller unna sig en ryggmassage. Vi tränar dessutom gärna tillsammans på lunchrasten. En kort joggingrunda eller ett tabatapass kan hinnas med innan maten intas. Låter det konstigt? Kanske. Vi ser det dock inte enbart som träning, utan även som ett sätt att umgås med kollegorna. På samma sätt som fredagens after work kan vara av värde för att trivseln i arbetsgruppen ska öka.
Vi, både som företag och medarbetare, ska förhålla oss till en värld där tekniken utvecklas allt snabbare, med ett accelererande informationsflöde. Våra varor och tjänster ska ständigt utvecklas, förändras och förbättras. Helst ska vi presentera innovativa lösningar som våra kunder inte visste att de behövde.
När jag cyklar till Garantell på morgonen så trampar jag genom ett typiskt småländskt landskap, (om ni är nyfikna på vad Småland är, leta upp en bok av Astrid Lindgren, vår nationalhjälte och Pippi Långstrumps mamma). Astrid beskriver det småländska landskapet som det ser ut än idag: skog, grusvägar, hagar med kossor, röda stugor med vita knutar och kvittrande fåglar. Ofta ser man en räv eller ett rådjur och brakar det till rejält i skogen så är det garanterat en älg eller ett vildsvin. Jag cyklar även förbi sjön Vidöstern och har jag tur så får jag se en nakenbadande smålänning ta sitt morgondopp. För oss svenskar är morgondopp något helt naturligt, men mina kollegor har förklarat att det är något svenskt. Så vad är ett morgondopp? Jo, man hoppar ur bingen, har man grannar tar man på sig en morgonrock när man går ner till sjön, har man inga grannar så springer man naken till sjön. I Småland är sjöarna stilla och mörka så att simma tidigt på morgonen i morgonljuset är något helt fantastiskt som jag hoppas ni alla får tillfälle att prova på någon gång.