Den röda tråden

I en gammal svartvit film syns en man bära en rulle metalltråd på sin krumma rygg. Han går in i ett grånat skjul, ett tråddrageri som drivs av ett vattenhjul vid en brusande liten bäck.

Trakten är densamma, men nästan hundra år skiljer filmens verklighet från dagens automatiserade och digitaliserade produktion vid Garantells flera hundra gånger större fabrik. Metalltråden i filmen och den i dagens fabrik är däremot slående lika. Även om trådrullarna i dag är större då de lyfts på plats av truckar och inte längre av ensamma män med krumma ryggar.

Smorde med fläsksvål

Historien börjar emellertid inte med mannen på filmen. Den röda tråden leder oss ännu längre tillbaka och ger en förklaring till att det än idag finns flera tillverkare av produkter i metallnät i trakten av Värnamo och Gnosjö i det svenska landskapet Småland. Redan på 1600-talet, när Sverige var en stormakt som ofta var i krig, etablerades Småland som ett landskap med många smeder som bland annat smidde vapen. Råvaran var järn från närbelägna bruk. För fattiga bönder i de magra bygderna blev smide och tråddrageri ett sätt att utöka inkomsterna. Med kraften från ett vattenhjul drogs tråden, smord av en fläsksvål, genom särskilda formar för att bli tunnare och tunnare. Fram till 1800-talets slut hade ungefär 150 tråddragerier varit verksamma i Gnosjötrakten.

Rymde från kriget

Några av dem är förknippade med särskilda historier, inte minst Johannes Anderssons tråddrageri. Han hade precis startat sin verksamhet när han blev inkallad till krigstjänst i Finland, som då tillhörde Sverige. Detta för att delta i kriget mot Ryssland 1808-1809. Väl på plats rymde han emellertid. Hans uniform hittades och man trodde att han deserterat och kanske dränkt sig. I själva verket höll han sig gömd i en skogskoja i hemtrakten, där föräldrarna försåg honom med mat och kläder. Samtidigt fortsatte han utveckla företaget genom att gräva en damm och en kilometerlång kanal för att driva sitt vattenhjul. Idag är lämningarna efter hans verksamhet, ”Svikarens koja” och ”Svikarens kanal”, besöksmål.

Fick guldmedalj

Men även om han svek krigsmakten gjorde han en gärning för bygden. När kriget var slut ”återvände” han nämligen och blev en framgångsrik företagare som 1815 belönades med guldmedalj för sitt innovativa vattenkraftdrivna tråddrageri. Hans historia anses vara ett typexempel på den så kallade Gnosjöandan som än idag präglar bygdens företag, med kännetecken som stort yrkeskunnande, arbetsamhet, sparsamhet, ödmjukhet, respekt, samverkan och entreprenörskap – eller, enligt andra beskrivningar: goda ekonomiska nyckeltal, idoghet, mekanisk uppfinningsrikedom och att man ”reder sig själv” kombinerat med vissa kulturella kännetecken som en i bygden relativt hög religiositet.

Från mjölsikt till hyllplan

Ett annat tråddrageri startades på 1830-talet i byn Målskog utanför Gnosjö, och den byggnaden står sedan tidigt 1900-tal som besöksmål i Jönköpings stadspark. Där tillverkades främst produkter av vävd tråd varav den mest populära var silduk för att sikta mjöl. Andra produkter som tillverkades på traktens tråddragerier var hyskor och hakar, nålar och flugsmällare. Det var enkla produkter och ofta engagerades hela familjen i arbetet. Det är en tradition som levt kvar då många företag i Gnosjöregionen än idag är familjeföretag, så även Garantell som ägs och har grundats av två bröder. Deras far startade ett ännu verksamt företag i samma bransch, och deras söner arbetar i sin tur på Garantell och fortsätter alltså följa den röda tråden.

Men numera tillverkas förstås inte metallnäten i syfte att sikta mjöl eller smälla flugor, utan i betydligt grövre dimensioner till maskinskydd, rasskydd, hyllplan och lägenhetsförråd.

Garantell