Som liten flicka på den polska landsbygden var jag en skicklig säljare i skolans godiskiosk. Naturligtvis åt jag upp en del av vinsten, men det är bara en detalj av det trevligare slaget ... Numera befinner jag mig i en helt annan affärsverksamhet, produkter i metallnät, och det är en lärorik upplevelse. Men ibland känner jag mig åter som den lilla godisförsäljaren, eftersom en av mina favoritsysslor på jobbet är att gå ner till fabriken. Jag känner då en spänning liknande den jag upplevde på skolresor, eller för att ta en ännu bättre liknelse: jag känner mig som en karaktär i Kalle och chokladfabriken, den underbara boken av Roald Dahl. Det finns så mycket att se, och varje gång upptäcker jag något nytt. Så idag vill jag ta med dig på en resa till den magiska plats jag gillar bäst, den där våra nätpaneler skapas.

Portalen till underlandet

Den första ritualen är att ta på sig all säkerhetsutrustning vid ingången till produktionsområdet. Ljudet från maskiner i arbete välkomnar mig redan. Varje gång jag ser nya saker dyka upp på denna ständigt växande produktionsanläggning. När jag kommer fram till platsen där nätpanelerna produceras välkomnar Eric mig med ett stort leende. Ärligt talat är han den enda människan på plats, eftersom produktionen är helt automatiserad. Den verkliga produktionsprocessen började förstås långt tidigare, när min kund gjorde en ritning, placerade ordern och allt skickades till fabriken utan något mänskligt ingripande (och – tyvärr, får jag väl säga – det finns inga Oompa-Loompier i fabriken heller).

Från en enkel tråd till en panel

Produktionen är som en balett där dansarna är stora maskiner, alla har sin funktion, position och timing. En nätpanel består av sido- och rörprofiler samt metalltrådar på tvären och längden. Allt börjar med en enkel trådspole. Längd- och tvärtrådar rätas ut och skärs till förutbestämd längd. De svetsas sedan till ett nät av önskat format.

Sidoprofilen tillverkas av en plåt i en rullformningsmaskin. Först stansas hålen som används för att fästa panelen i stolpen. Plåten går sedan vidare och formas successivt genom en rad valsar. Slutligen skärs profilen till önskad längd. Sidoprofilen och det svetsade nätet möts i maskinen och svetsas samman. Rörprofilen utformas på samma sätt, även den med plåt som formas. Den möter nät- och sidoprofilen i den sista svetsprocessen i maskinen. Det hela är ett perfekt samarbete mellan maskiner och robotar. Jag måste säga att det är ganska nedslående att en robot inte ser ut som R2-D2 eller C-3PO alls.

De olika komponenterna i panelen har nu blivit till en enda panel, som färdas framåt i maskinen, nu till en borstgraderingsstation där vassa kanter tas bort. Slutligen anländer panelen till en station där den kalibreras. Nu är panelen klar och är får en ID-märkning. Detta av praktiska skäl: om ett problem inträffar, kommer det lätt att kunna identifieras. Roboten, låt oss kalla henne G3-D3, placerar därefter panelerna på ett intelligent sätt på pallarna för att spara utrymme.

Lösningar som åker världen runt

Idag erbjuder vi inte längre standardprodukter, vi erbjuder lösningar. Vi förverkligar våra kunders projekt. En panels olika parametrar bestäms av kunden: höjd, bredd, maskstorlek, tråddiameter, hålspecifikationer och färg. Detta innebär att vi kan tillverka ett praktiskt taget obegränsat antal varianter av paneler. Produktionen är dynamisk; det finns ingen ställningstid. Men i denna fantastiska förmåga ligger också utmaningen. Där vi tidigare hade standardprogram för standardprodukter måste vi nu utveckla dynamiska program med förmåga till självlärande.

När jag tittade på produktionen den här gången såg jag knallrosa nätpaneler rulla förbi på bandet. Snart kommer de att hämtas av transportören och fraktas till Italien. Är det inte fantastiskt? Jag, den polska godisförsäljaren, tittar på saker som produceras i Värnamo, Sverige, av alla platser. Saker som sedan skickas ut till resten av världen. Det får mig att känna mig som en världsmedborgare.