När jag, som är belgisk storstadstjej, började jobba på Garantell fick jag lära mig en hel del nya vanor och arbetsplatsrutiner. Svenska sådana – vissa underligare än andra. En av dessa rutiner är att alla Garantellanställda äter frukost ihop. Varje dag, prick klockan 9, väntar oss smörgåsar, kokta ägg och yoghurt till doften av nybryggt kaffe. Det senare kan tyckas vara en detalj i sammanhanget, men kaffe är högsta allvar. Svenskar är kända för sitt kaffedrickande. Som den foodie jag är uppskattar jag såklart att få frukost på jobbet, men det viktigaste med företagsfrukosten är inte maten, utan pratet.
Att sitta tillsammans, oavsett avdelning eller position på företaget, river murar mellan människor. Nu undrar du förmodligen om jag, medan jag tuggar på min macka, roas av samtalsämnen som rasskydd, punktlast och maskinskyddsnormer. Nej, det handlar snarare om vad kollegorna har gjort i helgen. Men det är inte bara småprat. Man får också en inblick i de irritationsmoment och glädjeämnen som var och en möter på arbetsplatsen. Förutom att det är en stimulerande kommunikation människor emellan, skapar det också korsbefruktning. Till exempel berättar folk historier om hur företaget startade och utvecklades. Eller vilka problem de möter. Där olika perspektiv möts, föds något nytt. Dessutom är det praktiskt att få reda på hur ramsan ”Ole, dole, doff” går på svenska … ja, allt det lärde jag mig i frukostmatsalen.
Jag skulle till och med beskriva det som en plats där det skapas magi. Man får nya, friska infallsvinklar och om något dyker upp (en idé, en lösning …) kan vi utveckla det vid ett senare tillfälle. Och ja, det finns dagar då jag helst håller mig till min egen flock – vilket är helt okej så här i coronatider – men ofta kommer någon från en annan avdelning och sätter sig vid bordet. Om inte, så uppmuntrar vår vd Mikael oss försiktigt att mingla. Mina kunder vet vid det här laget att jag inte är nåbar klockan 9. När de pratar med mig efteråt frågar de alltid om mina smörgåsar smakade bra. De får en detaljerad beskrivning av vad jag åt, men också av vad vi pratade om. För det är inte bara frukost jag får, utan inspiration också! Det är bokstavligt talat näring för själen.
Avundsjuk? Är du i närheten av Garantell någon morgon är du välkommen att göra oss sällskap! Ditt kaffe och dina smörgåsar väntar på dig!
Ljuset har alltid haft en central roll i Sverige. Även under den allra mörkaste av vintrar när jag går längs med stadens gator, så ser jag ljus i varje fönster. Allt från tända stearinljus till lampor och juldekorationer som lyser upp de snöklädda byggnaderna. Det får mig att inse hur mycket folk faktiskt saknar solsken och långa sommarnätter. Längtan efter ljus i Sverige kulminerar kring en av årets kortaste dagar – den 13 december, även kallad Luciadagen.
På ett företag där tillväxt är i ständig fokus är det lätt att hamna i ett läge där man hela tiden jobbar för att hålla huvudet över vattenytan. Fokus är på maskiner och produktivitet och man glömmer bort saker som medarbetares trivsel, arbetsmiljö och ordning och reda. Det försöker vi ändra på! Vi tror nämligen att allt hänger ihop, ordning och reda, kvalité, medarbetarens trivsel går i rakt led till kundnöjdhet. Hur jobbar vi på Garantell då med detta? På många plan faktiskt, men denna gång tänkte jag berätta om vårt arbete med fastigheten och arbetsmiljön och den grupp som fått i uppdrag att jobba med detta. Här kommer några tips på hur vi gjort för att göra arbetsplatsen mer trivsam:
Nu har det gått ett halvår sen man stod där vi 12 slaget och lovade att nu ska jag träna mer och äta nyttigare men hur har det gått? Undersökningar visar att mindre än 50% klarar av att hålla sina löften mer än just ett par månader. Så känn dig inte misslyckad, det är aldrig för sent att starta en ny vana. Mitt tips är att inte lova, sätt upp mål istället. Då kan man ha delmål med trevliga belöningar och missar man ett delmål, ja då är det inte kört utan då har man en ny chans till nästa delmål, känns betydligt bättre än att bryta ett löfte.
Har du någon gång funderat på hur det är att jobba i ett självledande team? Låter det som en dröm eller är du mer skeptisk till det? På Garantell försöker vi arbeta i självledande team, och om jag är ärlig så är det en krokig väg. Kanske låter det lite trivialt men vi blir lite bättre varje dag. Jag skulle vilja dela med mig av våra erfarenheter. Jag tror på att sätta upp gemensamma mål, växa tillsammans och göda ett bra arbetsklimat är en stor hjälp på vägen.
Det gick så fort så man kan inte riktigt förstå dem men vi har vårkänslor i vårt kalla land. Vi gick från -18 till +8°C på en vecka så vi hann verkligen inte med. Snön smälte i rasande takt och de flesta av oss plockar undan skridskor och skidor för att ge plats åt cykel och båt.
Digitalisering är viktigt för Garantell, allt från att våra kunder ritar hyllplan, rasskydd, maskinskydd i vårt online verktyg Garantellator till att vi producerar det. Allt är automatiskt. Men digitalisering är bara ett verktyg. Våra självledande team är kärnan i vårt företag. Hur detta går ihop förklarar vår styrelseordförande Mikael Axelsson. Den här gången har han inte skrivit en blogg, men vi skapade en vlog. Se det här:
I dagens värld är det viktigt att vara på tårna och vara väl förberedd på vad dagen har att erbjuda. Det går så mycket enklare när man har medarbetare med olika erfarenheter och kunskaper i sin närhet. Ni har kanske läst de tidigare bloggtexterna ”Olika nationaliteter – vår gemensamma styrka” och ”Den gemensamma frukosten – näring för själen” som ett par av mina kollegor skrivit. De ger ett intryck av att vi är en påse med ”gott och blandat”, alltså väldigt många personer från olika länder och olika avdelningar. Det stämmer också. Garantell har alla funktioner och avdelningar under samma tak, från produktion till försäljning, från utveckling till lackering.
Allt började 2015 när jag lämnade mitt älskade Irak och kom till Sverige. Jag fick lämna ett liv, en familj, en karriär och en framtid. Allt. För att få börja på nytt. Mitt i sommaren 2018 fick jag komma in i det svenska arbetslivet. Det var Garantell som öppnade portarna för mig. Jag minns tydligt den dagen då jag cyklade genom den väldoftande och täta skogen för att nå Speditörvägen 8. En sak visste jag: Att den dagen var början av ett nytt avsnitt i mitt svenska liv. Jag var mer än redo och full av tacksamhet och nyfikenhet. Jag hade stora förväntningar och kände en stark drivkraft.
Tid är en av de få saker i livet vi alla får jämt fördelat, ingen kan klaga eller insistera på att kvoten inte är rättvis. De 24 timmar om dagen vi alla disponerar kan vi emellertid nyttja eller slösa på olika sätt och vis. Dock är det endast det vi får gjort som består genom tiden.
Det här året har många traditioner fått ge vika. På grund av coronavirusets framfart har antalet människor som får samlas på samma ställe begränsats, och festligheter ändrat skepnad. Det har påverkat möjligheten att hålla allt från bröllop till begravningar på vanligt sätt. Onlinesända begravningar har blivit vanligt i Sverige, medan högtider som midsommar, kräftskiva eller födelsedag har firats inom den närmaste familjen i stället för som brukligt med släkt och vänner. Nu står vi inför det som i stora delar av Europa är den största högtiden, julen. Även den blir för många annorlunda i år, då äldre släktingar inte kan delta i firandet på samma sätt som brukligt.
Att värna om personalen är en självklarhet för många företag i Sverige och detta görs på olika sätt. Inte bara genom att till exempel servera frukost utan även genom att erbjuda de anställda en summa pengar för att kunna teckna avtal med ett gym eller unna sig en ryggmassage. Vi tränar dessutom gärna tillsammans på lunchrasten. En kort joggingrunda eller ett tabatapass kan hinnas med innan maten intas. Låter det konstigt? Kanske. Vi ser det dock inte enbart som träning, utan även som ett sätt att umgås med kollegorna. På samma sätt som fredagens after work kan vara av värde för att trivseln i arbetsgruppen ska öka.
Vi, både som företag och medarbetare, ska förhålla oss till en värld där tekniken utvecklas allt snabbare, med ett accelererande informationsflöde. Våra varor och tjänster ska ständigt utvecklas, förändras och förbättras. Helst ska vi presentera innovativa lösningar som våra kunder inte visste att de behövde.
När jag cyklar till Garantell på morgonen så trampar jag genom ett typiskt småländskt landskap, (om ni är nyfikna på vad Småland är, leta upp en bok av Astrid Lindgren, vår nationalhjälte och Pippi Långstrumps mamma). Astrid beskriver det småländska landskapet som det ser ut än idag: skog, grusvägar, hagar med kossor, röda stugor med vita knutar och kvittrande fåglar. Ofta ser man en räv eller ett rådjur och brakar det till rejält i skogen så är det garanterat en älg eller ett vildsvin. Jag cyklar även förbi sjön Vidöstern och har jag tur så får jag se en nakenbadande smålänning ta sitt morgondopp. För oss svenskar är morgondopp något helt naturligt, men mina kollegor har förklarat att det är något svenskt. Så vad är ett morgondopp? Jo, man hoppar ur bingen, har man grannar tar man på sig en morgonrock när man går ner till sjön, har man inga grannar så springer man naken till sjön. I Småland är sjöarna stilla och mörka så att simma tidigt på morgonen i morgonljuset är något helt fantastiskt som jag hoppas ni alla får tillfälle att prova på någon gång.
Nu närmar vi oss vintern och i Småland kan vi se tillbaka på magiska augustikvällar, då solen gick ner vid halvtiotiden. Att sitta vid en spegelblank mörk sjö och se solnedgången bakom trädtopparna är något magiskt. För den som tror på sjöodjur är det självklart att augustikvällarna med skuggor och solens nedgång är sjöodjurens högtid.
Som liten flicka på den polska landsbygden var jag en skicklig säljare i skolans godiskiosk. Naturligtvis åt jag upp en del av vinsten, men det är bara en detalj av det trevligare slaget ... Numera befinner jag mig i en helt annan affärsverksamhet, produkter i metallnät, och det är en lärorik upplevelse. Men ibland känner jag mig åter som den lilla godisförsäljaren, eftersom en av mina favoritsysslor på jobbet är att gå ner till fabriken. Jag känner då en spänning liknande den jag upplevde på skolresor, eller för att ta en ännu bättre liknelse: jag känner mig som en karaktär i Kalle och chokladfabriken, den underbara boken av Roald Dahl. Det finns så mycket att se, och varje gång upptäcker jag något nytt. Så idag vill jag ta med dig på en resa till den magiska plats jag gillar bäst, den där våra nätpaneler skapas.
Hur pass många risker finns det på arbetsplatsen och finns det någonsin en helt säker arbetsplats? Räcker det att det finns varningstejp på lagertruckarna, ska det finnas specifika linjer utdragna på golvet där truckarna får köra eller ska man koppla på taklampor för att det ska vara säkert?