Som liten flicka på den polska landsbygden var jag en skicklig säljare i skolans godiskiosk. Naturligtvis åt jag upp en del av vinsten, men det är bara en detalj av det trevligare slaget ... Numera befinner jag mig i en helt annan affärsverksamhet, produkter i metallnät, och det är en lärorik upplevelse. Men ibland känner jag mig åter som den lilla godisförsäljaren, eftersom en av mina favoritsysslor på jobbet är att gå ner till fabriken. Jag känner då en spänning liknande den jag upplevde på skolresor, eller för att ta en ännu bättre liknelse: jag känner mig som en karaktär i Kalle och chokladfabriken, den underbara boken av Roald Dahl. Det finns så mycket att se, och varje gång upptäcker jag något nytt. Så idag vill jag ta med dig på en resa till den magiska plats jag gillar bäst, den där våra nätpaneler skapas.
Den första ritualen är att ta på sig all säkerhetsutrustning vid ingången till produktionsområdet. Ljudet från maskiner i arbete välkomnar mig redan. Varje gång jag ser nya saker dyka upp på denna ständigt växande produktionsanläggning. När jag kommer fram till platsen där nätpanelerna produceras välkomnar Eric mig med ett stort leende. Ärligt talat är han den enda människan på plats, eftersom produktionen är helt automatiserad. Den verkliga produktionsprocessen började förstås långt tidigare, när min kund gjorde en ritning, placerade ordern och allt skickades till fabriken utan något mänskligt ingripande (och – tyvärr, får jag väl säga – det finns inga Oompa-Loompier i fabriken heller).
Produktionen är som en balett där dansarna är stora maskiner, alla har sin funktion, position och timing. En nätpanel består av sido- och rörprofiler samt metalltrådar på tvären och längden. Allt börjar med en enkel trådspole. Längd- och tvärtrådar rätas ut och skärs till förutbestämd längd. De svetsas sedan till ett nät av önskat format.
Sidoprofilen tillverkas av en plåt i en rullformningsmaskin. Först stansas hålen som används för att fästa panelen i stolpen. Plåten går sedan vidare och formas successivt genom en rad valsar. Slutligen skärs profilen till önskad längd. Sidoprofilen och det svetsade nätet möts i maskinen och svetsas samman. Rörprofilen utformas på samma sätt, även den med plåt som formas. Den möter nät- och sidoprofilen i den sista svetsprocessen i maskinen. Det hela är ett perfekt samarbete mellan maskiner och robotar. Jag måste säga att det är ganska nedslående att en robot inte ser ut som R2-D2 eller C-3PO alls.
De olika komponenterna i panelen har nu blivit till en enda panel, som färdas framåt i maskinen, nu till en borstgraderingsstation där vassa kanter tas bort. Slutligen anländer panelen till en station där den kalibreras. Nu är panelen klar och är får en ID-märkning. Detta av praktiska skäl: om ett problem inträffar, kommer det lätt att kunna identifieras. Roboten, låt oss kalla henne G3-D3, placerar därefter panelerna på ett intelligent sätt på pallarna för att spara utrymme.
Idag erbjuder vi inte längre standardprodukter, vi erbjuder lösningar. Vi förverkligar våra kunders projekt. En panels olika parametrar bestäms av kunden: höjd, bredd, maskstorlek, tråddiameter, hålspecifikationer och färg. Detta innebär att vi kan tillverka ett praktiskt taget obegränsat antal varianter av paneler. Produktionen är dynamisk; det finns ingen ställningstid. Men i denna fantastiska förmåga ligger också utmaningen. Där vi tidigare hade standardprogram för standardprodukter måste vi nu utveckla dynamiska program med förmåga till självlärande.
När jag tittade på produktionen den här gången såg jag knallrosa nätpaneler rulla förbi på bandet. Snart kommer de att hämtas av transportören och fraktas till Italien. Är det inte fantastiskt? Jag, den polska godisförsäljaren, tittar på saker som produceras i Värnamo, Sverige, av alla platser. Saker som sedan skickas ut till resten av världen. Det får mig att känna mig som en världsmedborgare.
I dagens värld är det viktigt att vara på tårna och vara väl förberedd på vad dagen har att erbjuda. Det går så mycket enklare när man har medarbetare med olika erfarenheter och kunskaper i sin närhet. Ni har kanske läst de tidigare bloggtexterna ”Olika nationaliteter – vår gemensamma styrka” och ”Den gemensamma frukosten – näring för själen” som ett par av mina kollegor skrivit. De ger ett intryck av att vi är en påse med ”gott och blandat”, alltså väldigt många personer från olika länder och olika avdelningar. Det stämmer också. Garantell har alla funktioner och avdelningar under samma tak, från produktion till försäljning, från utveckling till lackering.
Allt började 2015 när jag lämnade mitt älskade Irak och kom till Sverige. Jag fick lämna ett liv, en familj, en karriär och en framtid. Allt. För att få börja på nytt. Mitt i sommaren 2018 fick jag komma in i det svenska arbetslivet. Det var Garantell som öppnade portarna för mig. Jag minns tydligt den dagen då jag cyklade genom den väldoftande och täta skogen för att nå Speditörvägen 8. En sak visste jag: Att den dagen var början av ett nytt avsnitt i mitt svenska liv. Jag var mer än redo och full av tacksamhet och nyfikenhet. Jag hade stora förväntningar och kände en stark drivkraft.
Tid är en av de få saker i livet vi alla får jämt fördelat, ingen kan klaga eller insistera på att kvoten inte är rättvis. De 24 timmar om dagen vi alla disponerar kan vi emellertid nyttja eller slösa på olika sätt och vis. Dock är det endast det vi får gjort som består genom tiden.
Nu närmar vi oss vintern och i Småland kan vi se tillbaka på magiska augustikvällar, då solen gick ner vid halvtiotiden. Att sitta vid en spegelblank mörk sjö och se solnedgången bakom trädtopparna är något magiskt. För den som tror på sjöodjur är det självklart att augustikvällarna med skuggor och solens nedgång är sjöodjurens högtid.
Hur pass många risker finns det på arbetsplatsen och finns det någonsin en helt säker arbetsplats? Räcker det att det finns varningstejp på lagertruckarna, ska det finnas specifika linjer utdragna på golvet där truckarna får köra eller ska man koppla på taklampor för att det ska vara säkert?
När jag, som är belgisk storstadstjej, började jobba på Garantell fick jag lära mig en hel del nya vanor och arbetsplatsrutiner. Svenska sådana – vissa underligare än andra. En av dessa rutiner är att alla Garantellanställda äter frukost ihop. Varje dag, prick klockan 9, väntar oss smörgåsar, kokta ägg och yoghurt till doften av nybryggt kaffe. Det senare kan tyckas vara en detalj i sammanhanget, men kaffe är högsta allvar. Svenskar är kända för sitt kaffedrickande. Som den foodie jag är uppskattar jag såklart att få frukost på jobbet, men det viktigaste med företagsfrukosten är inte maten, utan pratet.