Bland de vanligaste frågorna jag får från mina kunder är: ”Vad är skillnaden mellan punktbelastning och enhetligt utbredd last (UDL)? Och varför spelar det roll?” Återförsäljare kämpar med den här frågan, eftersom deras slutkunder hävdar att konkurrenterna erbjuder näthyllplan av standardmodell som, så länge de är kraftiga nog, håller för punktbelastningen ...
I allmänhet försöker jag förklara skillnaden på telefon, med ivrigt gestikulerande händer. Vår säljledare Kristin får då alltid påpeka att folk faktiskt inte ser mig via telefonen ... så det är nog hög tid att jag skriver den här texten.
Fysikens lagar
UDL är lika med en statisk belastning som är jämnt fördelad över näthyllplanets hela yta. Belastningen förblir alltså lika stor längs med hela bärbalken på pallstället. Men om en pall placeras mellan balkarna, inte ovanför dem, så är denna regel inte längre giltig.
Välkommen till punktlastens spännande värld! Det finns olika typer av lastlayouter: linjelast, koncentreradlast eller punktlast. Om du vill veta skillnaden får du nog googla, annars blir det här blogginlägget för tråkigt.
Jag kommer att koncentrera mig på punktbelastning med ojämn viktkoncentration i motsats till UDL. Detta innebär inkonsekvent viktöverföring där en del av kontaktytan har högre tryck än en annan. Det kan bero på lastpallens medar eller på vilken typ av gods som läggs på näthyllplanet, till exempel en pappersrulle. Vikten blir starkt koncentrerad till dessa punkter och kan göra så att hyllplanet sviktar, vilket gör godset farligt obalanserat då det inte bärs upp tillräckligt väl.
Vi gör dig till expert
Hur löser du då detta? Korrekt utformade näthyllplan kompenserar för den ojämnt fördelade lasten. Placeringen av de bärande plattjärnen, tillsatsen av extra plattjärn och trådens tjocklek kan alla kompensera för punktvis belastning. Men detta kräver noggranna uträkningar och du undrar kanske: ”hmm, detta låter komplicerat, behöver jag ett par ingenjörer som kan hjälpa mig?”. Nej, faktum är att för att förenkla ditt dagliga liv har vi brutit ned punktbelastning i olika scenarier, till exempel pallar delvis på balkarna, lastpallar med två medar, kartonger ... och det är inte längre raketforskning! Du bara väljer alternativ, och systemet beräknar om det går att göra ett näthyllplan för den valda lasten.
Päron och äpplen
När man hanterar punktbelastningar måste man nämligen först beräkna om det är möjligt att skapa ett hyllplan för det. I det ögonblicket måste man jämföra priset på gallerdurk, och inte längre med ett näthyllplan av standardmodell. Gallerdurk är ett av de mest kraftfulla alternativen. De kan tillverkas för att uppfylla nästan alla lastkrav. De klarar punktbelastning mycket bra och kan ha en mycket hög lastkapacitet. Men gallerdurk är ett av de dyraste alternativen. Så det är viktigt att jämföra rätt priser, äpplen är äpplen, päron är päron.
Frestande att fuska?
Det är egentligen inte konstigt att definitionen av UDL i allmänhet och punktbelastning i synnerhet är ett så hett diskussionsämne. Överallt i materialhanteringsbranschen drivs marknaden av konkurrens. Priset är ofta en avgörande faktor för att säkra en order. Och vilket bättre sätt finns det att minska kostnaden för ett hyllplan än genom att ta bort lite material? Slutkunden får verkligen det hen betalar för när hen köper ett näthyllplan.
Därför är införandet av ANSI som säkerhetsstandard viktigt. Det gör produkter jämförbara med varandra. Men den dubbla säkerhetsfaktorn mot deformation (brottgränsen) som är inbyggd i ANSI-standarden gör det tyvärr frestande att tänja lite på reglerna.
Fysikens lagar kan inte ändras, och de bestämmer den nominella kapaciteten som ett visst hyllplan får när det lastas. Så i vissa fall kan personer som saknar kunskap om punktbelastning ha tur när de köper ett standardhyllplan. Tyvärr får vi i andra fall bilder av nedböjda eller i värsta fall kollapsade näthyllplan skickade till oss – med böner om att lösa problemet. Så frågan är: är du villig att ta risken – eller sätter du rentav säkerheten på spel och kallar allt det här fake news?
